Lydnad, kontakt och följsamhet...

...ja det var temat för veckans hundträning. Först värmde vi upp med lite kontaktövningar, fot, halter, snabba höger och vänstersvängar, lite sitt och ligg. Sedan körde vi följande:

* Hunden sitter kvar och är trygg i situationen- trots att matte/husse går runt hunden med kopplet och drar lite lätt i kopplet. Hunden ska inte resa sig upp och följa med utan sitta kvar.

* Hunden sitter kvar trots att matte/husse fjantar sig runt hunden. Stojar, leker, hoppar och låter :)

* Hunden ska gå i cirkel runt matte/husse, cirkel vid sidan- både höger och vänstersväng

* Hundmöten: Jag delade upp gruppen i två grupper. Sen ställde vi upp oss på rad mitt emot varandra och gick mot varandra för att träna hundmöte. En och en mötte varandra.
Övningen gjordes därefter något svårare med att vi alla gick samtidigt så det blev flera hundmöten.

Det är kul att vi är så många nya i hundgruppen nu. Tre nya hundar och dess ägare har hittat till vår lilla träningsgrupp.

Snöflingorna yr i luften

Wiiiiiiiiiiie första snön - åh vad mys :)

Aveln förstör våra hundar

Bulldogen har för stort huvud, att de kan inte föda utan kejsarsnitt. Cavalier King Carles Spaniel har fått ett så litet huvud att de ofta tvingas lida med ständig huvudvärk, då skallbenet inte är tillräckligt stort för hjärnan. Mops har ett för platt ansikte och lider av andningssvårigheter.
Tyvärr finns det många fler exempel på sönderavlade hundraser. Ur djurskyddssynpunkt är den pågående aveln för mig djurplågeri. Låt hunden vara och förbli hund och inte en varelse som ska tvingas lida för att människan vill experimentera utseendet.

Det räcker att bara gå 50 år bakåt i tiden och jämför hur en boxer såg ut då och nu. Kolla speciellt in boxerns nos.

Boxern för 50 år sedan
 Och så här ser boxern ut idag.  

Hjärngympa för hunden

I tisdags lät jag hundarna i hundgruppen få jobba lite med huvudet. Det var kul och riktigt fascinerande att se vad fokuserade och tysta alla hundarna blev,  när de skulle kämpa med att rulla fram godis från en handduk.
Här är övningarna vi gjorde under kvällen:

Hitta godis under kon- lägg en godis under en kon, låda, plastburk låt hunden lista ut hur dom ska få fram godisen.
Svårare variant- ta flera burkar, men bara godis under en burk och låt hunden först hitta vilken burk godisen är under och sedan lista ut hur h*n ska välta burken för att få tag på godis.

Putt med boll- sitt framför hunden, lägg en liten boll framför hunden. En godis bakom bollen. Hunden måste nu med nosen putta på bollen för att komma åt godisen. Bollen rullar till dig, och du rullar den tillbaka till hunden.
När hunden fattat att den får godis när den puttar på bollen, tar du bort godiset under bollen, och ger godis i handen varje gång den puttar iväg. Sedan ökar du svårigheten successivt genom att genom att låta hunden putta bollen, du rullar tillbaka och hunden ger en putt till och godis- och sedan får hunden inte godis förrän på trejde putten osv....

Sök godis på oväntad plats: Istället för att bara sprida ut godis på marken och låta hunden söka rätt, är detta en lite mer avancerad övning- där både du och hunden måste tänka till. Lägg godis i barken på träd, uppe på en stol, fönsterbräda- ja det är bara fantasin som sätter stopp- detta ökar hundens förmåga att leta på andra nivåer än bara på marken- och hunden måste tänka till....

Handduksrulle- Lägg ut en handduk. Lägg godis i handuken och rulla ihop den till en rulle. Låt hunden undersöka handuken. En del hundar rullar upp handuken med nosen- andra börjar ta tag i den och ruska och kämpa för att få ut godiset. Båda sätten är bra- hunden jobbar och tänker så det knakar hur den ska få ut godiset :)

Det som är bra med dessa övningar är att de går lika bra att göra ute som inne.

Hipp hurra för Medea

Idag fyller Medea 12 år! Hipp hipp hurra!
Hon kom till oss 15 veckor gammal tillsammans med sin "lillasyster" Pandora som vi hade hämtat dagen innan.
Tyvärr avled Pandora för ganska exakt två år sedan. Och för ett år sedan trodde jag nästa att det var Medeas tur. Hon började må dåligt, var slö och ville inte äta. Vi åkte in med henne till veterinären, de klämde på magen, gav henne dropp, röntgade henne och tog blodprov. Det visade sig att hon hade höga njurvärden och under flera dagar fick jag tvångsmata henne och tvinga i henne vatten. Veterinären sa också att den enda behandlingen som fanns var att hon skulle få leva på njurfoder resten av sitt liv och åt hon inte maten, fanns det inget mer att göra.

Efter att ha tvångsmatat henne så började hon självmant äta och blev allt mer piggare. Och plötsligt var hon väldigt pigg och alert :)
Så tack vare det nya fodret lever hon och mår idag bra.