Studerat dholehunden och Vikunja

När man skall göra beteendestudier av ett djur behöver man först ett funktionellt etogram. Detta har jag fått pröva på att göra genom studierna. Djuren som jag studerat är den asiatiska vildhunden- dholehunden och lamadjuret Vikunja.
Det viktigaste är att ENBART beskriva det du ser och inget mer. Tex om djuret äter- ska du inte skriva tex att djuret sväljer- för det ser du inte.
Och här kommer ett litet resultat på mitt etogram av Vikunjan:

Funktionell term	Beskrivande term
Skakar på huvudet	Rör huvudet i snabb rörelse åt höger och vänster
Går	Djuret förflyttar sig framåt i måttligt tempo
Tuggar	Djuret rör käkarna upp och ner samt i sidled
Kliar	Djuret för bakbenet upp och ner  i snabb rörelse mot kroppen.
Iakttar	Djuret står stilla, med blick och öron riktad mot okänt föremål.
Putsning	Djuret rör upprepat pälsen, med hjälp av munnen.

Och dholehunden:

Funktionell term	Beskrivande term
Brottas	Djuret för frambenen över annan individs rygg, hänger kvar på den andre individen
Kliar	Djuret för ena bakbenet upp och ner mot kroppen.
Backar	Djuret förflyttar sig bakåt, genom att upprepande sätta ena tassen bakom den andra i ett jämnt tempo.
Klättrar	Djuret lyfter och för frambenen över föremålet och för direkt efter bakbenen över föremålet
Skaka på huvudet	Djuret för huvudet åt höger och vänster i snabbt tempo
Vifta på svansen	Svansen förs i sidled åt höger och vänster i snabbt tempo
Möte	Djuret förflyttar sig mot en annan individ med låg kroppshållning, sänkt huvud, öronen bakåt och svansen förandes i sidled åt höger och vänster
Iakttar	Djuret riktar blick och öron mot ett bestämt håll.

Lussekatter och pepparkaksdjur

En tradition som jag och Daniel har är att baka pepparkakor, lussekatter och dricka glögg på första advent.

 Och det blev många pepparkaksdjur :) Pepparkakaselefanter, pepparkaksgiraffer, pepparkaksbockar och pepparkakskatter...

Aska ville naturligt också gärna vara med- fast om hon hade fått sin vilja hade hon ätit upp hela degen :)
Trevlig första advent på er allesammans :)

Kalvar tycker om att busa och leka

 Djur mår bäst när de har möjlighet att utöva sina naturliga beteende. Därför undersöker forskare vid Sveriges Lantbruksuniversitet, SLU just nu behovet av lek hos bondgårdens djur.
 Enligt Lena Lidfors, docent i etologi är leken en viktig del för djurens utveckling. Djuren tränar inte bara sina muskler och blir starkare utan de lär sig väldigt mycket om sig själva och hur de fungerar genom leken. Dessutom lär de sig umgås med andra djur, genom leken.
Forskarna ska även ta reda på om en lekfull och social tillvaro kan resultera i friskare djur.

Källa: SR P4 Skaraborg

Tävlingslydnad klass I med hund

På kvällens träning körde vi några moment ur tävlingslydnad klass I med hund.
Tävlingslydnad klass I är den mest grundläggande av fyra klasser och består av bland annat att gå fot och platsliggning.
För att hunden ska få vara med och tävla i klass I måste hunden vara minst 10 månader gammal, ID-märkt och vaccinerad. Alla raser får tävla så det spelar ingen roll om du har en blandras.
I lydnadsklass I ingår nio olika moment:

• Platsliggande
• Tandvisning/Tillgänglihet
• Linförighet
• Läggande
• Inkallning
• Ställande
• Apportering
• Hopp över hinder
• Helhetsintryck

Hel helg om kattens munhälsa och avel

I helgen har jag lärt mig massor om kattens munhälsa, tandvård och hur jag kan förebygga och upptäcka om katten har några problem med tänderna.
Jag har också fått kunskap hur man upptäcker artros hos katt och vad katten får för syntom vid FeLV, FIP och FIV, som är tre kattsjukdomar.
Dessutom har jag fått lära mig näringslära för katt och den trista verkligheten om människans fåfänga när det gäller kattavel.

 Jag har haft en grymt intressant och lärorikt helg på Mittuniversitet. Helgens föreläsningar var arrangerad av Storsjökatten och föreläsningarna hölls av veterinär Kajsa Gidlund, veterinär Catarina Freskgård, djurvårdare Patric Ragnarsson samt biolog Ulrika Sörlind.

Fina Hermelina kikar nyfiket fram

Den här lilla varelsen kikade nyfiket fram igår på vår gård. En liten gullig nyfiken hermelin. Den är helt vit förutom svansspetsen som är svart. Ytterligare en råttfångare på gården :)

Farbror Jämtland är tillbaka i sin holk

Vår lilla ekorre- "Farbror Jämtland" har hittat tillbaka till sin fågelholk. Såg honom undersöka holken idag. Och mellan sina små tassar bar han på en liten kotte. Så gullig :p
Ekorrar planerar för övrigt inte att samla nötter och kottar. De gör det rent instinktivt. Detta har visats genom att exempelvis hjälpa en ekorre att fylla på förrådet av nötter. Ekorren inser inte att den då kan sluta samla, utan fortsätter oavbrutet tills dess att nötsamlar-lusten gått över.
Vilket omvänt blir att om man tömmer ekorrens förråd, så kommer ekorren inte att samla mer. Ekorren har allstå uppenbarligen ingen föreställning om sitt förråd eller vintern behov.

Industrihönans tragiska liv

Våra höns i industrin tvingas värpa onaturligt många ägg under vidriga förhållande. Vilket skapar en stor stress hos djuren.

En vanlig höna lägger knappt 200 ägg om året. Det vill säga ca 4 ägg i veckan. En industihöna pressas att lägga minst ett ägg om dagen. Äggproduktionen ökas med hjälp av konstgjort ljus och därför lägger industrihöns över 300 ägg per år. Det här är helt onaturligt och sliter hårt på hönan. Hon får kalkbrist av att producera så många äggskal, vilket i sin tur leder till benskör­het. Många höns bryter även ben och vingar, både under livstiden och vid infångning och transport till slakteri.
Miljön som industrihönsen bor i är inte heller den bästa.

Frigående höns:  Dessa hönor har möjlighet att utöva sina naturliga beteende,  som att sandbada, komma undan när de ska värpa och möjlighet till sittpinne.
Men: våra svenska frigående industivärphöns lever i stora hönshus tillsammans med tio- tusentals andra individer. Och en höna kan inte hålla reda på så många individer. De kan endast känna igen runt 40- 50 individer. Detta skapar naturligtvis en stor stress och beteendestörningar i form av tex. fjäderhackning.

Inredd bur: Dessa burar innehåller sandbad, rede, klovässare och sittpinnar. Hönorna har däremot sällan fri tillgång till sandbad utan begränsad under några timmar varje dag. I varje bur får det vistas högst 16 hönor vilket innebär att varje höna har cirka en yta stor som ett A4 att vistas på. Det begränsade utrymmet gör att de inte kan flyga, och inne i buren är det även för trångt för att fåglarna ska kunna sträcka på ben och vingar ordentligt. 
För att hönor ska kunna uföra många av sina naturliga beteende behöver de större yta än ett A4 per höna. 

Burhöns: Dessa hönor lever i en bur som inte är större än ett A4- papper. De kan inte utföra sina naturliga beteende. De kan inte sandbada, har ingen sittpinne, eller något rede att lägga ägg i. Burarna är dessutom konstruerade på så vis att golvet sluttar så att äggen rullar ut direkt efter värpning.
Då sandbadning är såpass viktigt beteende för höns leder detta till att de försöker sandbada mot gallergolvet när ingen sand/jord finns tillgänglig. Hönorna blir stressade när de inte kan gå undan och värpa ägg och likaså mår de inte bra av att inte kunna hoppa upp på någon pinne när det blir mörk. Då detta är en viktigt instinkt hos hönor för att skydda sig mot "rovdjur" på kvällen.
Och om en stackars höna i en bur blir hackad av grannen- kan den dessutom inte komma undan från attacken.

Frigående utomhus/ekologisk: Hönor i ekologisk äggproduktion får gå fritt både inomhus och har möjlighet att gå ut och beta gräs och picka mask. I hönsstallet får det finnas maximalt 3 000 höns i varje djuravdelning och varje höna har lite mer utrymme än vad som krävs i annan äggproduktion. Hönorna har natuligtvis även sittpinne, rede och tillgång till sandbad.
Dessutom utfodras hönorna med ekologisk godkänt foder.
Tänk på detta nästa gång ni köper ägg!

Själv köper jag ägg från grannbyn. Där vet jag att hönorna, i den lilla flocken på bara några få individer, tillsammans med tuppen har det bra. Och att de får leva naturligt i en naturlig miljö.

Passivitetsträning med hundarna

På hundträningen denna gång körde vi passivitetsträning. Vi värmde upp med en kort promenad till isbanan. Under promenaden arbetade vi mycket med att skapa kontakt med hunden. Sedan tränade vi:

 Sitt kvar med störning: Hunden sitter, hundföraren går så långt ifrån hunden som kopplet räcker. Drar lätt i kopplet och hunden sitter oberörd kvar. Hundföraren går runt hunden. Hunden sitter kvar. För att göra det hela ännu svårare, så kan hundföraren hoppa, tjoa, studsa runt och över hunden. Och hunden- ja den ska sitta kvar :)

Sitt kvar uppbunden: Hunden binds upp på lämplig plats. Hundföraren går ifrån hunden. Hunden ska sitta kvar oberörd och inte yla, skälla eller försöka ta sig loss.
Till en början tar hundföraren bara några enstaka steg ifrån hunden och berömmer snabbt när hunden är oberörd. Avståndet ökas därefter allt eftersom.

Hälsa på annan person: Hundförare möter annan person med hund. Båda stannar, sätter sina hundar och tar varandra i hand och hälsar. Hundarna ska sitta på var sitt håll, oberörda över det som sker.

Mickelina på besök

De senaste morgnarna har vi kunnat skymta Mickelina ute på ängarna. Det är fascinerande att kunna studera henne på så nära håll. I morse sprang hon runt i hästhagen och jagade sork. Hon travade runt, skuttade, hoppade och gick försiktigt fram och rätt som det var så fångade hon en sork som hon mumsade i sig.

Fåglarna flockas vid matbordet

Senaste dagarna har kylan slagit till och det har varit runt 8-10 minusgrader här hemma. Så nu har fågelmaten ställts ut till småfåglarnas glädje. Det är så mysigt och sitta och titta på de färggranna domherrarna och talgoxarna på morgonen vid frukostbordet.

Smarta duvor åker tunnelbana

Hörde en kul grej på sveriges radion P4 när jag satt i taxin från Arlanda- Stockholm i fredags. Det handlade om att duvorna i Stockholm har lärt sig att åka tunnelbana :)
Det är vid stationen Farsta Strand som duvorna kliver på. Sedan åker de med en station och kliver av vid Farsta centrum.
Enligt kognitionsforskaren Mathias Osvath på Lunds universitet har trodligen en duva stått på perrongen och av misstag råkat gå på och sedan hoppat av efter en station och då upptäckt att det finns mat mer mat på det nya stället. Sedan har de andra duvorna hängt på trenden :)
Men, Mathias Osvath är inte säker på om duvorna förstår att de reser. Magnetsystemet i tunnelbanan kan slå ut navigationen i fåglarnas huvud och de kan lika gärna ha lärt sig att om de går in i vagnen, väntar en stund, så öppnas dörrarna och där är en ny värld med mer mat :)

Massor av inkallningsträning

Igår på tisdagens hundträning fokuserade vi på inkallning. Vi värmde upp med en kort promenad till isbanan. Där körde vi sedan inkallning i alla olika former och störningsmoment.
Först övade vi på att träna inkallning var och en på avstånd. Sedan delade vi upp oss i grupper och körde att en busar med den andres hund samtidigt som ägaren ska försöka vara ännu roligare och kalla in hunden.
Ytterligare en övning vi gjorde var att släppa lös två- tre hundar. De fick busa på och då och då gick hundägaren in och försökte ropa in sin hund.
Kvällens träning avslutades med att vi satte alla hundar på rad och ropade in dem en och en och sedan slutligen alla samtidigt.

Fram med leklådan...

...och ut med alla leksaker :)

 Kvällen spenderade jag och Aska med att undersöka och leka med nästan alla leksaker i leklådan.

Hundbus på hembygdsgården

 

Idag tog jag och A. en promenad till hembygdsgården och släppte lös hundarna så de fick busa runt fritt på området. En toppen plats för hundbus, då området är inhägnat.

 

 

Dominant ledarskap stöds ej av studier

Jag tycker det är oerhört intressant att det inte finns några som helst studier som stödjer tanken att inlärning skulle gå lättare om dressören är dominant mot sin hund. Ändå finns det hundfolk som fortfarande håller kurser i hur viktigt det är att hundägare är dominanta så att hunden inte klättrar i rang. Tyvärr i form av aggression och bestraffning som i sin tur riskerar att förstöra förtroendet istället och som skapar en rädsla och osäkerhet hos hunden.
Många missuppfattar dominans med att genom aggression vilja ta över makten över hunden.

Enligt vargforskaren David Mech karakteriserats inte någon av de viltlevande vargflockar som han studerats av någon entydig dominans- eller underkastelserelation. Istället verkar flocken hållas ihop med relationer som beskrivs som vänskapliga och ömma. De subdominantas attityd till de dominanta liknar mer kärlek och tillgivenhet än skrämd underkastelse.

Det är en sådan flockkänsla/relation som jag tycker att vi männsikor borde ha till våra hundar. 

Lite hjärngympa...

Och på kvällen när jag tog sista tepåsen fick pappkartongen fungera som lite träning till Aska. Jag la en godis i den, satte ihop den och sen var det bara för Aska att fundera över hur hon skulle få ut godiset.

Hundbus i skogen

Jag har precis kommit hem från en trevlig skogspromenad med A och J. Och Aska har fått busa med deras fina hundar Kenzo och Alfons.

Lerig cykeltur med Aska

Idag blev det kondition/dragträning med Aska. Vi for ut på de leriga härliga höstvägarna och hon drog och jag cykla på :) Hade varit kul och ha en hastighetsmätare på cykeln för att se hur fort det går, för när hon väl drar iväg så går det fort :)
Och så här ren och go var hon efteråt:

Bowling och följa John

Igår var det tisdag och det är lika med hundträning :) Vi värmde upp med följa John, alla gick efter varandra och först i ledet fick göra en uppgift med sin hund, tex sitt och då skulle alla andra härma.

Sedan bowla vi med hundarna :) Och det är kul. Jag satte upp bowlingkäglor ( går lika bra med pet-flaskor) och hund efter hund fick försöka putta ner käglorna. Alla sätt är bra- det kan vara att man leder hunden mot käglan och på avstånd försöker få hunden att lägga sig, gå, sitta så att käglan faller, eller som jag och Aska övat in, jag pekar på en kägla hon välter :)
Och som ni ser på bilderna så går det även att bowla med katt :)

Slutligen gjorde vi en sök övning. Där en godis/leksak göms i en pappkartong full med tidningspapper. Och sedan är det för hunden att leta reda på godisbiten.